28-29 Augusti 2009
Hela natten grubblar vi över det där samtalet och allt annat som snurrade i våra huvuden.
Nästa dag skulle vi hämta Voldemort på Centralen. Hon hade sina nya klackskor på sig som höll på att vikas på mitten så som hon gick och med hennes vikt.
När vi var hemma i köket hos Tingeling så säger Voldemort att Bill skaffade Dreads för att matcha mig. Jag känner hur blodet börjar koka i mig.
"Nej, varken du eller han visste vem jag var då" (Han skaffade dreads Dec -08 och vi träffades i Feb -09)
"Jupp, han ville matcha dig sen för röda mattan"
"Nej det ville han inte"
"Joo" och så ler hon till öronen.
"Nej!" ryter jag till och går iväg.
Senare på kvällen pratar hon frenetiskt om tvillingarnas fest etc. Vi försökte förgäves hela tiden att få henne att bevisa något!
Helt plötsligt så pratar hon i telefon på tyska. Och hennes "80%" låt mig säga var snarare "2%". Vi fattade direkt vem hon pratade med och hela samtalet gick såhär:
"NEIN TOM, Tingeling ist dein Frau"
*Han svarar*
"Nein HAHA, ja, ja, nein!"
*Han svarar*
"Ja kom!, Tingeling will dich treffen"
Hon lägger på och säger "Dem kommer".(Ni vet med helikopter, snabbt och effektivt. Ingen kommer se dem här ute i skogen)
Hjärtat slår extra och vi tänker ÄNTLIGEN! Vi hade egentligen bestämt att gå på Gröna Lund så nu fick vi ju se =)
Tiden går men dem kommer inte :S
Nästa morgon sitter jag i köket och ser en svartklädd man kicka in i fönstret, vid det här jag laget är jag helt och hållet knäpp och hallucinerar att det är Tom.. jag vänder mig om och där sitter Voldemort.. nämner inte ett ord om gårkvällen utan är glad över att vi ska på Gröna Lund.
Själva är vi förbannade och skiter i att ta med henne på Gröna Lund. Vi åker in till Stan istället och när hon fattar att vi inte ska på Gröna Lund blir hon jävligt besviken. Så är det när man får smaka på sin egna medicin.
Vi äter på Kungshallen när Voldemort plötsligt reser sig ut och springer iväg. Sen kommer hon tillbaka men springer iväg igen.
Vi försöker snoka efter henne men vi vill inte bli upptäckta. Tillslut kommer hon tillbaka och säger att Tom ville prata med henne.
Fattar ni ? Tom är på Hötorget i svarta kläder och vill planera kvällen med oss!
Ni vill inte missa nästa inlägg, ni kommer bokstavligt talat kissa i byxorna ;)
//Dödsätare ll
(Google translation)
28-29 August 2009
All night we ponder over that call, and everything else that was spinning in our heads.
The next day we would met Voldemort on Stockholm Centralstation. She had her new heels on which was about to be folded in half the way she went and with her weight.
When we were in Tinkerbells kitchen, Voldemort says that Bill got dreads to match me. I could feel my blood boil in me.
"No, neither you nor he knew who I was then" (he got dreads Dec -08 and we met in Feb -09)
"Yeah, he wanted to match you up late for the red carpet"
"No, he did not"
"Did too" and so she smiles to her ears.
"No!" I roar and walks away.
Later that evening she's talking frantically about the twins' party, etc. We tried in vain all the time to get her to prove something!
Suddenly, as she chats on the phone in German. And her "80%" let me say, was rather "2%". We knew immidately who she talked to and the whole conversation went like this:
"Nein TOM, Tinkerbell ist dein Frau"
* He answers *
"Nein HAHA, Ja, ja, nein!"
* He answers *
"Ja, kom!, Tinkerbell will dich treffen"
She hangs up and says, "They'll come. " (You know by helicopter, quickly and efficiently. No one will see them here in the woods)
Extra heart beats, and we thought FINALLY! We had actually decided to go to Gröna Lund, so now we just have to see =)
Time passes, but they never showed up :S
The next morning I sit in the kitchen and see a man dressed in black looking through window, at this time I am completely crazy and hallucinating that it is Tom .. I turned around and there is Voldemort .. she does not mention a word about last night but are glad that we are going to Gröna Lund.
We are angry and do not care to take her to Gröna Lund. We go down town instead and when she gets that we will not go to Gröna Lund, she is damn disappointed. So it is when you get a taste of your own medicine.
We eat at the King's Hall when Voldemort suddenly go out and run away. Then she comes back but runs away again.
We try to scrounge for her but we do not want to be discovered. Eventually she comes back and says that Tom wanted to talk to her.
Get it? Tom is on the street in black clothes and want to plan the evening with us!
You do not want to miss the next post, you will literally pee your pants;)
// Deatheater ll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar